I dag har vi tagit barnen till BVC för sitt första vaccin. Förutom själva sticket varnade barnsköterskan för att spruta #2 kunde vara ganska smärtsam. Saga fick sin spruta först och blev väldigt ledsen men Maria kunde trösta henne efter en liten stund. Sedan var det dags för Siri som jag höll i. Efter sprutan skrek hon till, kanske 2 sekunder, sedan blev hon tyst och fortsatte titta sig omkring och göra pussmun mot sköterskan. Den ungen är fan gjord av stål, pappa är så stolt. Nu har de sovit i flera timmar, sköterskan sade att de kan antingen bli väldigt griniga eller sova som stockar. Verkar som vi hade tur.
Julklappshandeln är varje fall över för min del. Jag brukar fixa det rätt så fort när jag väl tar tag i det. Till skillnad från andra så tycker jag det är skitkul att handla julkappar. Att försöka hitta på något ens släktingar behöver eller vill ha och se deras min när de får det.
Dagens konsumenttips. Lättglöggen med hjortronsmak man kan köpa i affären är skitgod. Drick inte ihjäl er.
torsdag 16 december 2010
måndag 13 december 2010
Tidspressat och Stockholm bombat
Svårt att hinna med bloggen när man jobbar kväll. Först sover jag till 9-10 tiden. Sedan ta hand om barn och slutligen laga lunch och åka iväg.
Noterar dock med visst intresse att FRA-lagen inte lyckades skydda oss mot terroristangrepp. Efter ett år med att avlyssna hela svenska folket misslyckades man med att stoppa det första terrorangreppet sedan 1908. Grattis Reinfelt. Undrar om de ljugit om några mer lagar de senaste åren?
Noterar dock med visst intresse att FRA-lagen inte lyckades skydda oss mot terroristangrepp. Efter ett år med att avlyssna hela svenska folket misslyckades man med att stoppa det första terrorangreppet sedan 1908. Grattis Reinfelt. Undrar om de ljugit om några mer lagar de senaste åren?
lördag 11 december 2010
Experimentet
I går tittade vi på filmen The Experiment, en spännande studie i hur människor "spårar ur" nästan omedelbart då de får makt över andra. Filmen är en amerikansk nyinspelning av en tysk film från 2001 som i sin tur är baserad på en verklig händelse. Ett antal frivilliga skall under 2 veckor låsas in i en lokal byggd som ett fängelse. En del av gruppen får rollen som fångar och den andra som fångvaktare. De sistnämnda får nästan oinskränkt makt över de förra med undantaget att de inte får skada dem fysiskt. Experimentet avbryts dag 6, då har "fångarna" under flera dagar utsatts för avancerad tortyr av "vakterna" utan att någon ingripit. I det verkliga experimentet 1971 så var professorn som ledde experimentet med i "vakt"-gruppen och deltog själv med liv och lust i tortyren varför det tog så lång tid innan experimentet avbröts. Varför inget sker i filmen är mindre klart.
En av huvudrollerna spelas av Forest Whitaker som redan visat sin exeptionella rolltolkning av psykopater då han spelar Idi Amin i The Last King Of Scotland från 2006. Han är helt fantastisk i rollen som Barris, en 41-årig man som fortfarande bor hemma hos sin mamma. Man kan bara utgå ifrån att han levt i en underordnad position hela sitt liv vilket är en bidragande orsak till hans oerhörda brutalitet när han plötsligt befinner sig i en position av oinskränt makt.
Vad filmen, och inte minst det verkliga experimentet, visar men oerhörd klarhet är att människor med makt måste granskas noga. Något som gör den senaste tidens debatt i U$A så oerhört skrämmande. Där både framtädande politiker och professionella tyckare på höger-kristna TV-kanaler kräver nedsläckandet av Wikileaks. För att inte tala om kravet på dödsstraff, eller t.om lönnmord, på Julian Assange. Har ni missat vad detta handlar om har ni levt med huvudet i sanden senaste två veckorna. Avslutar med ett citat från dokumentärfilmaren Michael Moore:
-Utan en välinformerad allmänhet upphör demokratin att existera.
En av huvudrollerna spelas av Forest Whitaker som redan visat sin exeptionella rolltolkning av psykopater då han spelar Idi Amin i The Last King Of Scotland från 2006. Han är helt fantastisk i rollen som Barris, en 41-årig man som fortfarande bor hemma hos sin mamma. Man kan bara utgå ifrån att han levt i en underordnad position hela sitt liv vilket är en bidragande orsak till hans oerhörda brutalitet när han plötsligt befinner sig i en position av oinskränt makt.
Vad filmen, och inte minst det verkliga experimentet, visar men oerhörd klarhet är att människor med makt måste granskas noga. Något som gör den senaste tidens debatt i U$A så oerhört skrämmande. Där både framtädande politiker och professionella tyckare på höger-kristna TV-kanaler kräver nedsläckandet av Wikileaks. För att inte tala om kravet på dödsstraff, eller t.om lönnmord, på Julian Assange. Har ni missat vad detta handlar om har ni levt med huvudet i sanden senaste två veckorna. Avslutar med ett citat från dokumentärfilmaren Michael Moore:
-Utan en välinformerad allmänhet upphör demokratin att existera.
lördag 4 december 2010
Torsdagstrött och fredagsmys
Nu har det inte bloggats på två hela dagar. I torsdags var jag helt enkelt för trött. Efter en 5-timmarsnatt var det en heldag på jobbet som avslutades med en timmes möte som man kan bli slut på under de bästa omständigheter. När jag kom hem vid 17-tiden berättade Maria att hon haft en lugn dag med snälla, sovande barn. Något som ändrade sig cirka 20 minuter senare när båda barnen vaknade och var helt otröstliga. När jag förklarade "Hej, nu är din pappa hemma" vrålade Saga ändå högre, vilket tyder på att de börjar förstå vad vi säger :P
I går var det mycket lugnare då pappa var ledig och barnen trötta. Mamma kunde sticka iväg med en säck gammalt krimskrams till second-hand affären, så vi får plats med lite nytt krimskrams. Ja då, jag känner er kvinnor. Efter det åkte hon och handlade fredagsmys i form av tacos, chips och julmust. En kvällsmat för gudar. Detta avnjöt vi till den senaste Shrek-filmen som förstås visade sig vara en besvikelse. Ännu ett exempel på att Hollywood försöker leva på gamla successer snarare än att hitta på något nytt (och bra). Tur att vi inte betalade för den. Köper man ett par hörlurar som visar sig vara skit får man ju pengarna tillbaka till skillnad ifrån om man köper en filmupplevelse som visar sig vara kass.
Barnen har nu gått in i en ny fas sedan ett par dagar. De har börjat hata att sova på golvet, de sparkar, skriker och spottar nappen flera meter upp i luften. Det nya nu är att de vill sitta i babysitter. Antagligen är deras ögon nu så bra att de hänger med i vad som försigår omkring dem. Då är det ju förståeligt att man inte vill ligga på golvet och glo utan komma upp och kunna titta sig omkring tills man somnar lugnt. De har också blivit vansinnigt starka i nacke och rygg och i går lyckades Siri sno sig från mage till rygg på egen hand. Det går alltså framåt för de små trots den uppenbara nackdelen att dras med pappas gener ;)
Just nu ligger faktiskt Saga och Siri och sover på golvet vilket ger mamma möjlighet att baka lussekatter. Pappa passar på att blogga och spela lite EVE-Online. En gång datornörd, alltid datornnörd.
Den något otydliga bilden föreställer Siri i sin babysitter. Mobilkameran är inte helt bra i vinterskyggen.
I går var det mycket lugnare då pappa var ledig och barnen trötta. Mamma kunde sticka iväg med en säck gammalt krimskrams till second-hand affären, så vi får plats med lite nytt krimskrams. Ja då, jag känner er kvinnor. Efter det åkte hon och handlade fredagsmys i form av tacos, chips och julmust. En kvällsmat för gudar. Detta avnjöt vi till den senaste Shrek-filmen som förstås visade sig vara en besvikelse. Ännu ett exempel på att Hollywood försöker leva på gamla successer snarare än att hitta på något nytt (och bra). Tur att vi inte betalade för den. Köper man ett par hörlurar som visar sig vara skit får man ju pengarna tillbaka till skillnad ifrån om man köper en filmupplevelse som visar sig vara kass.
Barnen har nu gått in i en ny fas sedan ett par dagar. De har börjat hata att sova på golvet, de sparkar, skriker och spottar nappen flera meter upp i luften. Det nya nu är att de vill sitta i babysitter. Antagligen är deras ögon nu så bra att de hänger med i vad som försigår omkring dem. Då är det ju förståeligt att man inte vill ligga på golvet och glo utan komma upp och kunna titta sig omkring tills man somnar lugnt. De har också blivit vansinnigt starka i nacke och rygg och i går lyckades Siri sno sig från mage till rygg på egen hand. Det går alltså framåt för de små trots den uppenbara nackdelen att dras med pappas gener ;)
Just nu ligger faktiskt Saga och Siri och sover på golvet vilket ger mamma möjlighet att baka lussekatter. Pappa passar på att blogga och spela lite EVE-Online. En gång datornörd, alltid datornnörd.
Den något otydliga bilden föreställer Siri i sin babysitter. Mobilkameran är inte helt bra i vinterskyggen.
onsdag 1 december 2010
Zumba
Någonting som ofta gör mig grinig är all reklam som säljer skit. Dagarna i ända detta meningslösa drönande från tv, radio och webb. "Köp vårat gulmålade bajs! Har var det guldmålat bajs". Det tar aldrig slut. Det som gör mig extra sur är meningslösa produkter som inte ens gör något! "Köp en burk kräm för 300kr. Den innehåller bajsaklet som vi precis hittade på men som är nödvändigt för hudens åldrande."
Det senaste exemplet på guldmålat bajs är tränings-DVDn Zumba som just nu marknadsförs stenhårt i Sverige. Problemet för de som säljer skiten är den svenska lagstiftningen som uttryckligen förbjuder att man ljuger i reklam. Därför har de tvingats lägga in små förklarande texter i den amerikanska reklamen. Samtidigt som en pinnsmal modell förklarar:
"Jag använde inget annat än Zumba och rasade i vikt. Jag vill inte ha något annat än Zumba, jag behöver inget annat än Zumba." så kan man i skärmens nederkant tydligt läsa:
"Leder till viktminskning endast med en kalorikontrollerad diet och sund livsstil. Endast träning med Zumba bidrar inte till direkt viktminskning.".
Vad som verkar mer allvarligt är att den skarpögde även kan se en annan liten text. Något i stil med:
"Träning kan leda till allvarliga skador. Konsultera läkare innan du provar ett nytt träningsprogram."
Låter inte särskilt betryggande. Håll er borta från denna och andra bajsprodukter. Känner ni att ni måste bränna pengar på något som saknar värde sätt in 300kr på mitt konto istället.
Vad som slutligen gör mig riktigt förbannad är att den normalt sett ganska seriösa tidningen DN skriver vad som bara kan betraktas som en obetald annons för denna skit. Dåligt DN, dåligt.
Bild hämtad från Tankebrott
Det senaste exemplet på guldmålat bajs är tränings-DVDn Zumba som just nu marknadsförs stenhårt i Sverige. Problemet för de som säljer skiten är den svenska lagstiftningen som uttryckligen förbjuder att man ljuger i reklam. Därför har de tvingats lägga in små förklarande texter i den amerikanska reklamen. Samtidigt som en pinnsmal modell förklarar:
"Jag använde inget annat än Zumba och rasade i vikt. Jag vill inte ha något annat än Zumba, jag behöver inget annat än Zumba." så kan man i skärmens nederkant tydligt läsa:
"Leder till viktminskning endast med en kalorikontrollerad diet och sund livsstil. Endast träning med Zumba bidrar inte till direkt viktminskning.".
Vad som verkar mer allvarligt är att den skarpögde även kan se en annan liten text. Något i stil med:
"Träning kan leda till allvarliga skador. Konsultera läkare innan du provar ett nytt träningsprogram."
Låter inte särskilt betryggande. Håll er borta från denna och andra bajsprodukter. Känner ni att ni måste bränna pengar på något som saknar värde sätt in 300kr på mitt konto istället.
Vad som slutligen gör mig riktigt förbannad är att den normalt sett ganska seriösa tidningen DN skriver vad som bara kan betraktas som en obetald annons för denna skit. Dåligt DN, dåligt.
Bild hämtad från Tankebrott
tisdag 30 november 2010
Jobb-igt
Man skall vara nöjd med den lott man får i livet sägs det. Men ibland kan det vara skönt att hitta en bättre lott på gatan. Så var fallet när jag gick från den kommunala hemtjänsten till ett privat hemtjänstföretag. En enorm skillnad för mig som anställd likväl som för de pensionärer jag besöker och hjälper. För att ge en bild av hur bra jag har det skall jag ge er en jämförelse.
LAS: I den kommunala hemtjänsten utnytjar man LAS till max. Man använder sig av timvikarier till mycket stor utsträckning, när de sedan börjar närma sig gränsen för att "bli LASade" så ringer man inte in dem mer. Det hände faktiskt en gång när jag var på kontoret, chefen kom in och sade "Ni får absolut inte ringa in NN mer" "Varför? Vad har hon gjort?" frågade vi "Hon har bara 2 dagar kvar till LAS.". Jag misstänker att samma sak hände mig. Efter 3 år som tim- och sommarvikarie blev det plötsligt helt tyst i telefonen. Jag ringde t.om i april och frågade om jag inte skulle jobba sommaren men de ringde aldrig tillbaks. När jag började i den privata hemtjänsten var det också som timvikarie men jag fick beskedet "Vi använder oss aldrig av vikarier mer än 3 månader, sedan får du fast". Det höll bara en månad, sedan fick jag fast anställning, min första i livet.
Arbetstider: I den kommunala hemtjänsten sätter chefen upp ett tomt schema på väggen där alla (fast anställda) får fylla i hur de vill jobba den närmsta månaden. När alla fyllt i går chefen dit och ändrar tills det passar henne och sedan är det bara att jobba som det står på schemat. Nästa månad upprepas proceduren, ingen vet 4 veckor i förväg vilka dagar eller tider man jobbar, att t.ex boka en resa är omöjligt. I den privata hemtjänsten sitter chefen och gör ett schema, i ständig diskussion med de anställda, som har för avsikt att passa alla så bra som möjligt. Sedan jobbar vi efter det schemat i ett halvår. Då går det oftast inte lappa hålen längre och chefen gör att nytt ryck och vi får ett nytt chema.
Kontinuitet: I den kommunala hemtjänsten får man ett slumpis utvalt schema på morgonen. Det är sällan man går till samma personer två dagar i rad. I den privata hemtjänsten har vi ett "eget" schema som vi går på varje dag. Det är ovanligt att man går på ett annat schema. Man går alltså till samma personer varje dag. Man vet vad som skall göras, man känner personen och har en bra kommunikation.
Arbetskläder: I den kommunala hemtjänsten får de fast anställda välja ett plagg värde max 200kr ur en katalog en gång vart femte år. Resten av tiden får man slita på sina privata kläder med handsprit, krypa på golv mm. mm. I den privata hemtjänsten får alla anställda t-tröjor, en fleecetröja, en jacka och ett par byxor första arbetsdagan och nya när det behövs.
Arbetsbelastning: I den privata hemtjänsten besöker jag normalt sett lika många pensionärer på en dag som jag gjorde före lunch i den kommunala. Jag har tid att prata med de jag besöker, jag har tid att göra det lilla extra om det behövs och, viktigast av allt, jag behöver aldrig göra ett jobb farligare än vad det är pga stress. Jag hinner göra mitt jobb ordentligt.
Sist kan jag nämna att alla våra kunder, eller "brukare" som det heter i det kommunala, är väldigt nöjda.
LAS: I den kommunala hemtjänsten utnytjar man LAS till max. Man använder sig av timvikarier till mycket stor utsträckning, när de sedan börjar närma sig gränsen för att "bli LASade" så ringer man inte in dem mer. Det hände faktiskt en gång när jag var på kontoret, chefen kom in och sade "Ni får absolut inte ringa in NN mer" "Varför? Vad har hon gjort?" frågade vi "Hon har bara 2 dagar kvar till LAS.". Jag misstänker att samma sak hände mig. Efter 3 år som tim- och sommarvikarie blev det plötsligt helt tyst i telefonen. Jag ringde t.om i april och frågade om jag inte skulle jobba sommaren men de ringde aldrig tillbaks. När jag började i den privata hemtjänsten var det också som timvikarie men jag fick beskedet "Vi använder oss aldrig av vikarier mer än 3 månader, sedan får du fast". Det höll bara en månad, sedan fick jag fast anställning, min första i livet.
Arbetstider: I den kommunala hemtjänsten sätter chefen upp ett tomt schema på väggen där alla (fast anställda) får fylla i hur de vill jobba den närmsta månaden. När alla fyllt i går chefen dit och ändrar tills det passar henne och sedan är det bara att jobba som det står på schemat. Nästa månad upprepas proceduren, ingen vet 4 veckor i förväg vilka dagar eller tider man jobbar, att t.ex boka en resa är omöjligt. I den privata hemtjänsten sitter chefen och gör ett schema, i ständig diskussion med de anställda, som har för avsikt att passa alla så bra som möjligt. Sedan jobbar vi efter det schemat i ett halvår. Då går det oftast inte lappa hålen längre och chefen gör att nytt ryck och vi får ett nytt chema.
Kontinuitet: I den kommunala hemtjänsten får man ett slumpis utvalt schema på morgonen. Det är sällan man går till samma personer två dagar i rad. I den privata hemtjänsten har vi ett "eget" schema som vi går på varje dag. Det är ovanligt att man går på ett annat schema. Man går alltså till samma personer varje dag. Man vet vad som skall göras, man känner personen och har en bra kommunikation.
Arbetskläder: I den kommunala hemtjänsten får de fast anställda välja ett plagg värde max 200kr ur en katalog en gång vart femte år. Resten av tiden får man slita på sina privata kläder med handsprit, krypa på golv mm. mm. I den privata hemtjänsten får alla anställda t-tröjor, en fleecetröja, en jacka och ett par byxor första arbetsdagan och nya när det behövs.
Arbetsbelastning: I den privata hemtjänsten besöker jag normalt sett lika många pensionärer på en dag som jag gjorde före lunch i den kommunala. Jag har tid att prata med de jag besöker, jag har tid att göra det lilla extra om det behövs och, viktigast av allt, jag behöver aldrig göra ett jobb farligare än vad det är pga stress. Jag hinner göra mitt jobb ordentligt.
Sist kan jag nämna att alla våra kunder, eller "brukare" som det heter i det kommunala, är väldigt nöjda.
måndag 29 november 2010
Snö och sånt
I dag är det 7 minusgrader och i går snöade det hela kvällen. Visst är det härligt? Äntligen lite nordisk, karaktärsdanande vinter igen. Jag minns fjolårets vinterhalvår som helt magiskt efter fyra år med mörker, 5 plusgrader och regn, regn, regn. Jag passade till och med på att ta lite bilder för att visa flickorna hur det såg ut året de "blev till". Bara utifall det var en engångsföreteelse.
Det är alltid lika lustigt med clownerna som arbetar med tåg, spårvagnar och bussar. I 10.000 år har människan bott i Norden och varje år, under 10.000 år, har människan fått anpassa sig till att det kommer snö och kyla på vintern. Men inte tomtenissarna på SJ, de är lika förvånade varje år. Själv har man ju numera körkort så nu har det problemet reducerats till en ständigt återkommande källa till komedi. En trevlig anekdot i sammanhanget är att delar av min släkt kommer från Jämtland. Min morfars bror hette Björn och dagen innan han gick bort, 90 år gammal, så skottade han sig från ytterdörren till vedbon och vidare ut till vägen. För hand. Hörde på radion i går att i delar av södra Sverige så klarar inte kommunerna av att skotta vägarna med tunga maskiner och miljoner i budget.
Ett fullständigt orelaterat ämne är den sinnessjuka domen mot The Pirate Bay men det måste bara nämnas. 46 miljoner i skadestånd för att ha länkat till några låtar och filmer. Alltså inte delat ut, länkat! Här skulle man kunna göra en lång utläggning om många olika saker, t.ex att artisterna tjänar på fildelning, att Englas mördare fick skadestånd på 75.000kr eller att staten låter privata bolag bestämma vilka lagar vi skall ha och struntar i den allmänna opinionen. Men istället vill jag bara påminna om att några av artisterna inte ens ville stämma, det var deras skivbolag som gjorde det, mot deras vilja. Så när herr Reinfeldt pratar om att "artisterna måste få betalt" så är det rent skitsnack. En inlärd och upprapad psedofras. Det är skivbolagen som vill ha betalt, på någon annans arbete.
"Vi blev aldrig någonsin tillfrågade om att vara med i något åtal. Jag fick reda på det först när folk ringde mig och undrade vad vi höll på med. Jag blev också förvånad, men vi har inte kunnat dra oss ur eftersom rättigheterna är Playgrounds" -Advance Patrol
Så avslutar jag i dag med en eloge till min musikervän, som jag skall låta vara anonym så han inte får problem med sitt skivbolag. När hans band förra året släppte en skiva ville han att jag skulle lägga ut den på så många torrent-siter som möjligt. "Jag vill att folk skall höra vår musik, skivbolaget skiter jag i."
Det är alltid lika lustigt med clownerna som arbetar med tåg, spårvagnar och bussar. I 10.000 år har människan bott i Norden och varje år, under 10.000 år, har människan fått anpassa sig till att det kommer snö och kyla på vintern. Men inte tomtenissarna på SJ, de är lika förvånade varje år. Själv har man ju numera körkort så nu har det problemet reducerats till en ständigt återkommande källa till komedi. En trevlig anekdot i sammanhanget är att delar av min släkt kommer från Jämtland. Min morfars bror hette Björn och dagen innan han gick bort, 90 år gammal, så skottade han sig från ytterdörren till vedbon och vidare ut till vägen. För hand. Hörde på radion i går att i delar av södra Sverige så klarar inte kommunerna av att skotta vägarna med tunga maskiner och miljoner i budget.
Ett fullständigt orelaterat ämne är den sinnessjuka domen mot The Pirate Bay men det måste bara nämnas. 46 miljoner i skadestånd för att ha länkat till några låtar och filmer. Alltså inte delat ut, länkat! Här skulle man kunna göra en lång utläggning om många olika saker, t.ex att artisterna tjänar på fildelning, att Englas mördare fick skadestånd på 75.000kr eller att staten låter privata bolag bestämma vilka lagar vi skall ha och struntar i den allmänna opinionen. Men istället vill jag bara påminna om att några av artisterna inte ens ville stämma, det var deras skivbolag som gjorde det, mot deras vilja. Så när herr Reinfeldt pratar om att "artisterna måste få betalt" så är det rent skitsnack. En inlärd och upprapad psedofras. Det är skivbolagen som vill ha betalt, på någon annans arbete.
"Vi blev aldrig någonsin tillfrågade om att vara med i något åtal. Jag fick reda på det först när folk ringde mig och undrade vad vi höll på med. Jag blev också förvånad, men vi har inte kunnat dra oss ur eftersom rättigheterna är Playgrounds" -Advance Patrol
Så avslutar jag i dag med en eloge till min musikervän, som jag skall låta vara anonym så han inte får problem med sitt skivbolag. När hans band förra året släppte en skiva ville han att jag skulle lägga ut den på så många torrent-siter som möjligt. "Jag vill att folk skall höra vår musik, skivbolaget skiter jag i."
söndag 28 november 2010
Bloggstart
Så, nu är flickorna 2 månader gamla och jag tänkte börja blogga om våra liv. Men var börjar man? Det får bli det vanliga faktarabblandet till en början antar jag. Saga föddes 12.28 den 15 september och vägde 3100g, Siri föddes 12.29 och vägde 3400g. Detta var i vecka 38.
Det hela var förstås en stor överraskning då vi ett år tidigare gått en utredning som visade att vi antagligen inte kunde få barn. Att dessutom få veta att det var tvillingar var förstås ändå mer omtumlande. Men vi tog det med jämnmod till skillnad från andra tvillingföräldrar man pratat med som upplevde 9 månader av katatonisk chock. Min fästmö blev ganska dålig och sjukskrevs tidigt i graviditeten men vi höll humöret uppe och gladde oss väldigt till den dagen våra barn skulle komma.
Nu är de som sagt två månader gamla och integrerade i våra liv. De sover i vår famn när vi spelar onlinespel, de sover mellan oss i sängen, de sover på ett täcke på golvet när vi ser på film och ibland är de vakna också. De har redan börjat utveckla egna personligheter. Siri är tålig och fysisk, hon somnar ofast lätt och skriker sällan. Saga är mer framåt på det intellektuella planet, hon var först med att se oss i ögonen och på sista tiden har hon börjat imitera oss när vi räcker ut tungan mot henne. De är också fans av "pappas" musik och ett ganska säkert kort då man vill få dem att somna är att spela Marduk eller Funeral Mist för dem.
Det hela var förstås en stor överraskning då vi ett år tidigare gått en utredning som visade att vi antagligen inte kunde få barn. Att dessutom få veta att det var tvillingar var förstås ändå mer omtumlande. Men vi tog det med jämnmod till skillnad från andra tvillingföräldrar man pratat med som upplevde 9 månader av katatonisk chock. Min fästmö blev ganska dålig och sjukskrevs tidigt i graviditeten men vi höll humöret uppe och gladde oss väldigt till den dagen våra barn skulle komma.
Nu är de som sagt två månader gamla och integrerade i våra liv. De sover i vår famn när vi spelar onlinespel, de sover mellan oss i sängen, de sover på ett täcke på golvet när vi ser på film och ibland är de vakna också. De har redan börjat utveckla egna personligheter. Siri är tålig och fysisk, hon somnar ofast lätt och skriker sällan. Saga är mer framåt på det intellektuella planet, hon var först med att se oss i ögonen och på sista tiden har hon börjat imitera oss när vi räcker ut tungan mot henne. De är också fans av "pappas" musik och ett ganska säkert kort då man vill få dem att somna är att spela Marduk eller Funeral Mist för dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)