Jobb-igt

Man skall vara nöjd med den lott man får i livet sägs det. Men ibland kan det vara skönt att hitta en bättre lott på gatan. Så var fallet när jag gick från den kommunala hemtjänsten till ett privat hemtjänstföretag. En enorm skillnad för mig som anställd likväl som för de pensionärer jag besöker och hjälper. För att ge en bild av hur bra jag har det skall jag ge er en jämförelse.

LAS: I den kommunala hemtjänsten utnytjar man LAS till max. Man använder sig av timvikarier till mycket stor utsträckning, när de sedan börjar närma sig gränsen för att "bli LASade" så ringer man inte in dem mer. Det hände faktiskt en gång när jag var på kontoret, chefen kom in och sade "Ni får absolut inte ringa in NN mer" "Varför? Vad har hon gjort?" frågade vi "Hon har bara 2 dagar kvar till LAS.". Jag misstänker att samma sak hände mig. Efter 3 år som tim- och sommarvikarie blev det plötsligt helt tyst i telefonen. Jag ringde t.om i april och frågade om jag inte skulle jobba sommaren men de ringde aldrig tillbaks. När jag började i den privata hemtjänsten var det också som timvikarie men jag fick beskedet "Vi använder oss aldrig av vikarier mer än 3 månader, sedan får du fast". Det höll bara en månad, sedan fick jag fast anställning, min första i livet.

Arbetstider: I den kommunala hemtjänsten sätter chefen upp ett tomt schema på väggen där alla (fast anställda) får fylla i hur de vill jobba den närmsta månaden. När alla fyllt i går chefen dit och ändrar tills det passar henne och sedan är det bara att jobba som det står på schemat. Nästa månad upprepas proceduren, ingen vet 4 veckor i förväg vilka dagar eller tider man jobbar, att t.ex boka en resa är omöjligt. I den privata hemtjänsten sitter chefen och gör ett schema, i ständig diskussion med de anställda, som har för avsikt att passa alla så bra som möjligt. Sedan jobbar vi efter det schemat i ett halvår. Då går det oftast inte lappa hålen längre och chefen gör att nytt ryck och vi får ett nytt chema.

Kontinuitet: I den kommunala hemtjänsten får man ett slumpis utvalt schema på morgonen. Det är sällan man går till samma personer två dagar i rad. I den privata hemtjänsten har vi ett "eget" schema som vi går på varje dag. Det är ovanligt att man går på ett annat schema. Man går alltså till samma personer varje dag. Man vet vad som skall göras, man känner personen och har en bra kommunikation.

Arbetskläder: I den kommunala hemtjänsten får de fast anställda välja ett plagg värde max 200kr ur en katalog en gång vart femte år. Resten av tiden får man slita på sina privata kläder med handsprit, krypa på golv mm. mm. I den privata hemtjänsten får alla anställda t-tröjor, en fleecetröja, en jacka och ett par byxor första arbetsdagan och nya när det behövs.

Arbetsbelastning: I den privata hemtjänsten besöker jag normalt sett lika många pensionärer på en dag som jag gjorde före lunch i den kommunala. Jag har tid att prata med de jag besöker, jag har tid att göra det lilla extra om det behövs och, viktigast av allt, jag behöver aldrig göra ett jobb farligare än vad det är pga stress. Jag hinner göra mitt jobb ordentligt.

Sist kan jag nämna att alla våra kunder, eller "brukare" som det heter i det kommunala, är väldigt nöjda.