Man skall vara nöjd med den lott man får i livet sägs det. Men ibland kan det vara skönt att hitta en bättre lott på gatan. Så var fallet när jag gick från den kommunala hemtjänsten till ett privat hemtjänstföretag. En enorm skillnad för mig som anställd likväl som för de pensionärer jag besöker och hjälper. För att ge en bild av hur bra jag har det skall jag ge er en jämförelse.
LAS: I den kommunala hemtjänsten utnytjar man LAS till max. Man använder sig av timvikarier till mycket stor utsträckning, när de sedan börjar närma sig gränsen för att "bli LASade" så ringer man inte in dem mer. Det hände faktiskt en gång när jag var på kontoret, chefen kom in och sade "Ni får absolut inte ringa in NN mer" "Varför? Vad har hon gjort?" frågade vi "Hon har bara 2 dagar kvar till LAS.". Jag misstänker att samma sak hände mig. Efter 3 år som tim- och sommarvikarie blev det plötsligt helt tyst i telefonen. Jag ringde t.om i april och frågade om jag inte skulle jobba sommaren men de ringde aldrig tillbaks. När jag började i den privata hemtjänsten var det också som timvikarie men jag fick beskedet "Vi använder oss aldrig av vikarier mer än 3 månader, sedan får du fast". Det höll bara en månad, sedan fick jag fast anställning, min första i livet.
Arbetstider: I den kommunala hemtjänsten sätter chefen upp ett tomt schema på väggen där alla (fast anställda) får fylla i hur de vill jobba den närmsta månaden. När alla fyllt i går chefen dit och ändrar tills det passar henne och sedan är det bara att jobba som det står på schemat. Nästa månad upprepas proceduren, ingen vet 4 veckor i förväg vilka dagar eller tider man jobbar, att t.ex boka en resa är omöjligt. I den privata hemtjänsten sitter chefen och gör ett schema, i ständig diskussion med de anställda, som har för avsikt att passa alla så bra som möjligt. Sedan jobbar vi efter det schemat i ett halvår. Då går det oftast inte lappa hålen längre och chefen gör att nytt ryck och vi får ett nytt chema.
Kontinuitet: I den kommunala hemtjänsten får man ett slumpis utvalt schema på morgonen. Det är sällan man går till samma personer två dagar i rad. I den privata hemtjänsten har vi ett "eget" schema som vi går på varje dag. Det är ovanligt att man går på ett annat schema. Man går alltså till samma personer varje dag. Man vet vad som skall göras, man känner personen och har en bra kommunikation.
Arbetskläder: I den kommunala hemtjänsten får de fast anställda välja ett plagg värde max 200kr ur en katalog en gång vart femte år. Resten av tiden får man slita på sina privata kläder med handsprit, krypa på golv mm. mm. I den privata hemtjänsten får alla anställda t-tröjor, en fleecetröja, en jacka och ett par byxor första arbetsdagan och nya när det behövs.
Arbetsbelastning: I den privata hemtjänsten besöker jag normalt sett lika många pensionärer på en dag som jag gjorde före lunch i den kommunala. Jag har tid att prata med de jag besöker, jag har tid att göra det lilla extra om det behövs och, viktigast av allt, jag behöver aldrig göra ett jobb farligare än vad det är pga stress. Jag hinner göra mitt jobb ordentligt.
Sist kan jag nämna att alla våra kunder, eller "brukare" som det heter i det kommunala, är väldigt nöjda.
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Snö och sånt
I dag är det 7 minusgrader och i går snöade det hela kvällen. Visst är det härligt? Äntligen lite nordisk, karaktärsdanande vinter igen. Jag minns fjolårets vinterhalvår som helt magiskt efter fyra år med mörker, 5 plusgrader och regn, regn, regn. Jag passade till och med på att ta lite bilder för att visa flickorna hur det såg ut året de "blev till". Bara utifall det var en engångsföreteelse.
Det är alltid lika lustigt med clownerna som arbetar med tåg, spårvagnar och bussar. I 10.000 år har människan bott i Norden och varje år, under 10.000 år, har människan fått anpassa sig till att det kommer snö och kyla på vintern. Men inte tomtenissarna på SJ, de är lika förvånade varje år. Själv har man ju numera körkort så nu har det problemet reducerats till en ständigt återkommande källa till komedi. En trevlig anekdot i sammanhanget är att delar av min släkt kommer från Jämtland. Min morfars bror hette Björn och dagen innan han gick bort, 90 år gammal, så skottade han sig från ytterdörren till vedbon och vidare ut till vägen. För hand. Hörde på radion i går att i delar av södra Sverige så klarar inte kommunerna av att skotta vägarna med tunga maskiner och miljoner i budget.
Ett fullständigt orelaterat ämne är den sinnessjuka domen mot The Pirate Bay men det måste bara nämnas. 46 miljoner i skadestånd för att ha länkat till några låtar och filmer. Alltså inte delat ut, länkat! Här skulle man kunna göra en lång utläggning om många olika saker, t.ex att artisterna tjänar på fildelning, att Englas mördare fick skadestånd på 75.000kr eller att staten låter privata bolag bestämma vilka lagar vi skall ha och struntar i den allmänna opinionen. Men istället vill jag bara påminna om att några av artisterna inte ens ville stämma, det var deras skivbolag som gjorde det, mot deras vilja. Så när herr Reinfeldt pratar om att "artisterna måste få betalt" så är det rent skitsnack. En inlärd och upprapad psedofras. Det är skivbolagen som vill ha betalt, på någon annans arbete.
"Vi blev aldrig någonsin tillfrågade om att vara med i något åtal. Jag fick reda på det först när folk ringde mig och undrade vad vi höll på med. Jag blev också förvånad, men vi har inte kunnat dra oss ur eftersom rättigheterna är Playgrounds" -Advance Patrol
Så avslutar jag i dag med en eloge till min musikervän, som jag skall låta vara anonym så han inte får problem med sitt skivbolag. När hans band förra året släppte en skiva ville han att jag skulle lägga ut den på så många torrent-siter som möjligt. "Jag vill att folk skall höra vår musik, skivbolaget skiter jag i."
Det är alltid lika lustigt med clownerna som arbetar med tåg, spårvagnar och bussar. I 10.000 år har människan bott i Norden och varje år, under 10.000 år, har människan fått anpassa sig till att det kommer snö och kyla på vintern. Men inte tomtenissarna på SJ, de är lika förvånade varje år. Själv har man ju numera körkort så nu har det problemet reducerats till en ständigt återkommande källa till komedi. En trevlig anekdot i sammanhanget är att delar av min släkt kommer från Jämtland. Min morfars bror hette Björn och dagen innan han gick bort, 90 år gammal, så skottade han sig från ytterdörren till vedbon och vidare ut till vägen. För hand. Hörde på radion i går att i delar av södra Sverige så klarar inte kommunerna av att skotta vägarna med tunga maskiner och miljoner i budget.
Ett fullständigt orelaterat ämne är den sinnessjuka domen mot The Pirate Bay men det måste bara nämnas. 46 miljoner i skadestånd för att ha länkat till några låtar och filmer. Alltså inte delat ut, länkat! Här skulle man kunna göra en lång utläggning om många olika saker, t.ex att artisterna tjänar på fildelning, att Englas mördare fick skadestånd på 75.000kr eller att staten låter privata bolag bestämma vilka lagar vi skall ha och struntar i den allmänna opinionen. Men istället vill jag bara påminna om att några av artisterna inte ens ville stämma, det var deras skivbolag som gjorde det, mot deras vilja. Så när herr Reinfeldt pratar om att "artisterna måste få betalt" så är det rent skitsnack. En inlärd och upprapad psedofras. Det är skivbolagen som vill ha betalt, på någon annans arbete.
"Vi blev aldrig någonsin tillfrågade om att vara med i något åtal. Jag fick reda på det först när folk ringde mig och undrade vad vi höll på med. Jag blev också förvånad, men vi har inte kunnat dra oss ur eftersom rättigheterna är Playgrounds" -Advance Patrol
Så avslutar jag i dag med en eloge till min musikervän, som jag skall låta vara anonym så han inte får problem med sitt skivbolag. När hans band förra året släppte en skiva ville han att jag skulle lägga ut den på så många torrent-siter som möjligt. "Jag vill att folk skall höra vår musik, skivbolaget skiter jag i."
söndag 28 november 2010
Bloggstart
Så, nu är flickorna 2 månader gamla och jag tänkte börja blogga om våra liv. Men var börjar man? Det får bli det vanliga faktarabblandet till en början antar jag. Saga föddes 12.28 den 15 september och vägde 3100g, Siri föddes 12.29 och vägde 3400g. Detta var i vecka 38.
Det hela var förstås en stor överraskning då vi ett år tidigare gått en utredning som visade att vi antagligen inte kunde få barn. Att dessutom få veta att det var tvillingar var förstås ändå mer omtumlande. Men vi tog det med jämnmod till skillnad från andra tvillingföräldrar man pratat med som upplevde 9 månader av katatonisk chock. Min fästmö blev ganska dålig och sjukskrevs tidigt i graviditeten men vi höll humöret uppe och gladde oss väldigt till den dagen våra barn skulle komma.
Nu är de som sagt två månader gamla och integrerade i våra liv. De sover i vår famn när vi spelar onlinespel, de sover mellan oss i sängen, de sover på ett täcke på golvet när vi ser på film och ibland är de vakna också. De har redan börjat utveckla egna personligheter. Siri är tålig och fysisk, hon somnar ofast lätt och skriker sällan. Saga är mer framåt på det intellektuella planet, hon var först med att se oss i ögonen och på sista tiden har hon börjat imitera oss när vi räcker ut tungan mot henne. De är också fans av "pappas" musik och ett ganska säkert kort då man vill få dem att somna är att spela Marduk eller Funeral Mist för dem.
Det hela var förstås en stor överraskning då vi ett år tidigare gått en utredning som visade att vi antagligen inte kunde få barn. Att dessutom få veta att det var tvillingar var förstås ändå mer omtumlande. Men vi tog det med jämnmod till skillnad från andra tvillingföräldrar man pratat med som upplevde 9 månader av katatonisk chock. Min fästmö blev ganska dålig och sjukskrevs tidigt i graviditeten men vi höll humöret uppe och gladde oss väldigt till den dagen våra barn skulle komma.
Nu är de som sagt två månader gamla och integrerade i våra liv. De sover i vår famn när vi spelar onlinespel, de sover mellan oss i sängen, de sover på ett täcke på golvet när vi ser på film och ibland är de vakna också. De har redan börjat utveckla egna personligheter. Siri är tålig och fysisk, hon somnar ofast lätt och skriker sällan. Saga är mer framåt på det intellektuella planet, hon var först med att se oss i ögonen och på sista tiden har hon börjat imitera oss när vi räcker ut tungan mot henne. De är också fans av "pappas" musik och ett ganska säkert kort då man vill få dem att somna är att spela Marduk eller Funeral Mist för dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)